Sa har da varlden tagit ett sista farval av Michael Jackson. Sa aven jag, aven om jag val aldrig varit en av hans storsta fans. Men jag tillhor ju den generation som mer eller mindre vuxit upp med hans musik. Och inte kunde jag lata bli att ga upp fore 5 i morse och se hans memorial live. Och visst grat aven jag en skvatt, kanske mest for att jag blir mer lattrord for varje ar som gar. Eller kanske ar det sa, att nar nagon i ens egen alder dor sa kanns det liksom lite narmare, det dar slutet som vi ju alla vet kommer en dag. Eller kanske var det for att varlden nu kommer att an en gang kasta sig over hans liv och leverne med huggtanderna framme, och den har gangen blir det hans barn som maste utsta stormen. Eller kanske det var for att jag helt enkelt gillade entertainern som han var. Ingen som har dansat till hans musik kan val anda lata bli att kanna gladje over vad han gav oss i den vagen.
Det far val vara hur det vill med den saken, jag tanker i alla fall valja att minnas honom som en av var tids stora inom musiken. Och hoppas for hans barns skull, att det ar det som kommer att bli hans bestaende avtryck i var varld. All heder forresten till LaToya som tog flickstackarn av scenen, det tror jag att Michael uppskattade.
So, rest in peace Mr. Jackson, may your soul fly free towards a better tomorrow.
Så kul att ni gillade biffarna. Här är det också en återkommande rätt till middag