Vad ar det for fel i dessa ord?

”Som brottsoffer maste du leva langt fran dina nara och kara, och du maste vara beredd att fly i nasta sekund, och det har maste du leva med i resten av ditt liv.”

Ja, i mina ogon ar ju det mesta fel i detta. Finns faktiskt inget i dessa ord som jag tycker ar ratt pa nagot satt. I den situation nar man som mest behover anhoriga och nara vanner, da tvingas man leva sa langt ifran dem som mojligt. Man far bade fysiska och psykiska skador, som man pa nagot satt ska forsoka ta sig igenom och overleva, och nar man val kommit sa langt att de fysiska skadorna ar atminstonde nagorlunda lakta, da kommer nasta straff. Du kan inte atervanda till det som var ditt hem, du maste standigt se till att ha ryggen fri, och en vaksam blick over axeln.

Varfor tillater vi sant i vart samhalle? Varfor ar det inte sa att den som begatt brottet forpassas ut i ingenmansland? Varfor ar det sa sjalvklart att de ska kunna flytta hem igen, och ateruppta sitt liv utan vidare konsekvenser efter fangelsestraffet? For offret ar ju inte ”straffet” tidsbestamt, de kan inte ansoka om benadning, de kan inte ga ut en dag och saga att Nu har jag avtjanat mitt straff, sa nu ska mitt liv aterga till det normala, nu ska jag inte langre vakna med angest och skrack som sliter sonder min tillvaro, den normalitet och trygghet som jag sa val behover for att laka nagorlunda.

Fast det ar ju sa det borde vara. De som lever i denna fasansfulla verklighet, borde ha ratten att saga att, Nu ar det over, nu kan h*n inte komma at mig langre, aldrig nagonsin igen. Jag kan vara trygg och leva nara de jag sjalv valjer att leva nara, jag behover inte vara radd langre. Samhallet har satt min trygghet och sakerhet i forsta rummet, och jag har ratt att leva mitt liv som jag vill.

Jag antar att det ar mycket av en utopi, men jag undrar anda, varfor kan det inte vara sa? Det jag menar ar ju inte att man kan/ska lasa in manniskor i evigheters evighet amen, men det borde ju i rimlighetens namn vara forovaren som far vackert lagga om sitt liv, och inte offret.

Konstig varld vi lever i….